Bitar av Berlin

Mycket veganskt, lite urbant och en massa grönt

recent posts

about

Kommunikatör by day, singer-songwriter by night. Bor i Berlin. Brinner för en hållbar livsstil, miljö och natur, växtbaserad mat.

Utflyktstips: Königliche Gartenakademie

februari 11, 2018

Är det fler än jag som knappt kan vänta på att våren ska anlända? Nu har vi haft snart två veckor med vintersol, pastelliga soluppgångar och till och med fågelkvitter. Då växer min längtan efter knoppande träd, vårblommor som skjuter upp ur jorden, att kunna sitta och ta sitt eftermiddagskaffe i solen, måhända med en halsduk men likväl utomhus.

För precis en vecka sedan var det just en sådan solig och kall vinterdag när det verkligen går att känna att det kommer en till sommar, det kommer en till vår. Så vi smygstartade vårfirandet med en utflykt till Königliche Gartenakademie (kungliga trädgårdsakademin) för en eftermiddagsfika i deras fina café. För om en sitter i sin lilla stadslägenhet och/eller spenderar dagarna på ett kontor, då är det inte lika lätt att märka hur naturen jobbar, hur snabbt det faktiskt förändras. Men om du lägger märke till naturen så kan du se de små skillnaderna från vecka till vecka. Hur snödroppar och krokus sätter fart. Hur antalet kvittrande fågelarter sakta ökar.

I alla fall, den soliga söndagen vi åkte till Königliche Gartenakademie och caféet var det fortfarande väldigt kallt och brunt utomhus. Bara grenar och torra gräs. Men inomhus kunde vi njuta av och köpa små vårblommor i söta krukor. De hade förstås också ett stort urval av fröer. När vi strosade och o:ade och ah:ade över alla färgklickar såg vi dessutom plötsligt en liten katt!

Det började klia i mina fingrar efter att få plantera och fixa till vår lilla balkong igen. Men mest av allt började det kurra i magen så vi trängdes med de andra pensionärerna tills vi kom fram till det stora orangeriet där jag till min stora lycka såg att den snyggaste tårtan i vitrinskåpet var vegansk!

Königliche Gartenakademie ligger i stadsdelen Dahlem, alldeles intill Botanischer Garten, en botanisk trädgård som förtjänar ett alldeles eget inlägg från högsäsongen. KG drivs av en trädgårdsmästare och landskapsarkitekt med en imponerande bakgrund som studerat och varit verksam i trädgårdarnas högborg: England. De håller även i trädgårdskurser och workshops men de blir snabbt fullbokade såg jag. I caféet serveras från mars månad även afternoon tea med scones! Jag tror nog allt att det får bli några fler besök här.

Königliche Gartenakademie och das Café in der Gartenakademie

Var? Altensteinstraße 15a – 14195 Berlin
Hur tar jag mig dit? De närmaste hållplatserna är S-Bahnstationen ”Botanischer Garten”, bushållplatserna Arnimallee, Königin Luise-Platz/Botanischer Garten eller Limonenstrasse.
Vad kostar det? Gratis inträde till königliche Gartenakademie. Fröer och blommor är inte särskilt dyrt. Vi köpte några alliumlökar för 1,5 euro/styck samt en liten kruka med krokus för 3 euro. Caféet däremot är lite dyrare. Men fortfarande absolut betalbart. Och de har väldigt gott te.

Kolla in deras hemsida för mer info.

Obs! Det här inlägget är INTE sponsrat på något vis.
Några bilder från julledigheten

januari 14, 2018

Ja, nu var vi tillbaks i vardagen igen. Jag hade ledigt i två veckor och njöt av långsamma dagar ute på landet, promenader i regn och blåst vid havet, umgänge med släkt och vänner. Och kattmys en masse. Jag skojar inte, det var kattmys för hela slanten. Nu när jag tänker efter borde jag kanske fotograferat de små fluffbollarna. Faktum är att kameran inte åkte fram så mycket. Som det kanske ska vara när en är ledig. (Däremot åkte mobilkameran fram lite oftare, så kolla in mitt instagramkonto för fler bilder.)

Hittade en badhytt i Skanör som nästan matchade min mössa.

Jag hade uttalat en önskan att inte få så många julklappar (men, oj hur priviligerad går det ens att vara) och blev positivt överraskad att de julkappar som återfann sig under julgranen var sådant som jag önskat och behövde och att antalet julklappar överlag hölls nere. Den där övermättnaden som annars brukar inträda när berg av julklappar öppnats och kvar ligger bara massor av mindre miljövänliga presentpapper och presentband, den var inte så tung som tidigare år.

Däremot uppnådde jag en alldeles lagom mättnadskänsla efter vårt veganska julbord (vanliga köttgrejer fick de köttätande deltagarna ansvara för) som innehöll bland annat en fantastisk vegansk rotfruktslasagne med svamptäcke som min syster gjort, rostad brysselkål med rivet apelsinskal, vegansk julskinka från Quorn samt krämig, vegansk skärgårdssill från det här receptet. Jag gjorde även veganska lussebullar, både saftiga och fluffiga och minst lika goda som ”vanliga”.

Fördelen med att fira jul i Skåne är att det inte blir kallare än att det går bra att sitta i uterummet.

Jag spenderade även lite tid med min mormor och följde med på hennes morgonrunda och matade ankor i gryningen samt köpte fantastiska frallor. Smålänningarna de kan.

Allt som allt hade jag en avkopplande tid och återvände till Berlin med ny energi att ta mig an det nya året. Inklusive inspiration och idéer för den här bloggen. Hoppas att även du känner tillförsikt inför 2018 kära läsare.
Nyårslöften och tankar om bloggen

december 31, 2017

Hej kära läsare, jag tänkte hoppa in här och säga hej till er en sista gång under 2017.

Tack till er som har läst, och till er som kommenterat – det gör mig så glad! Jag vet att jag inte bloggat så regelbundet under året, kanske har det också varit svårt att följa eftersom jag skrivit om olika grejer. En gång under året fick jag frågan av en väldigt driven bloggare ”vad vill du uppnå med din blogg?” Det kanske du också undrar, du som läser? Faktum är att jag inte startade den här bloggen för att skapa en plattform, tjäna på annonsintäkter, eller för att bli självständig på den. Nej, jag startade den här bloggen bara för att jag saknade att skriva på svenska. Utöver det ville jag gärna dela med mig av veganska och vegetariska recept och tipsa om olika bra ställen i Berlin. Du som läser och kanske har följt med ett tag under det här första året, har du något önskemål på vad du skulle vilja se mer av?

Jag tänker att jag vill recensera fler matställen och tipsa om saker att se och göra i Berlin. Och så vill jag skriva mer om hållbarhet och hur en kan ändra på små grejer i vardagen för att leva mer miljövänligt.

Vilket leder oss till temat nyårslöften. Har du några nyårslöften eller mål och planer inför 2018? Kommentera gärna nedan. Här är i alla fall mina:

* Jag vill konsumera mindre. Det gick bra i början av året, jag sade upp alla prenumerationer på nyhetsbrev från olika affärer och märken, slutade kolla på youtubare som predikar materialism och konsumerar som om det inte finns någon morgondag. Men under årets gång så blev det ändå lite nya inköp som kanske inte var absolut nödvändiga. Under 2018 vill jag bara göra nya inköp som jag verkligen tänkt på, hur de ska passa in i resten av mitt liv, min garderob osv.

* Minska på antalet flyg- och bilresor. Nu flyger jag verkligen inte ofta, det är mest om det är i jobbet. Jag ska cykla mer, även om det är en regnig kväll och jag ska tvärs över staden.

* Att inte glömma mina långsiktiga mål. Tidigare perioder i mitt liv skrev jag upp en femårsplan för vad jag ville uppnå. Det fungerade ganska bra. Ibland känns det som att vardagen och småsakerna tar över mina tankar, så jag glömmer prioritera det som ligger lite längre bort i framtiden.

* Minska användningen av plast i min vardag. Jag blir så frustrerad av vår ”gelber Sack” som blir full så snabbt. Vad är ”gelber Sack” kanske du undrar, om du inte bor i Tyskland? Det är det sopsorteringskärl som tar alla förpackningar: plast och metall (konserver). Den blir full så snabbt. Alla pålägg är ju inplastade! Till och med grönsaker som köps i mataffären!

* Äta ännu nyttigare och att laga mat efter säsong. Med nyttigt menar jag inte ”avstå från kolhydrater”. Nej, det kommer jag verkligen inte göra. Men ösa på med en massa hälsosamma vitaminer från färska, lokala grönsaker, det vill jag göra.

* Därför vill jag även utnyttja vår lilla balkong till max. Vi har ju vår örtkorg som hållit sig bra. Och tidigare år har vi skördat morötter, rädisor, salladslök och sallat. Men det här året vill jag göra det ännu bättre.

* Bilda mig. Genom att läsa mer, vara bättre informerad. Kanske även gå en kvällskurs, men mer detaljer om detta känner jag inte att jag vågar skriva ut här. Inte än.

* Vårda mina vänskaper. Jag har varit så dålig på detta att jag skäms. Håller lite kontakt över internet och tror att det räknas. Nej, det duger inte.

* Tänka mindre på mig själv och göra mer för andra. Okej, detta kanske känns som om det går emot de andra nyårslöftena som är ”jag vill, jag ska, jag måste”. Just därför är det så viktigt. Jag ser så många som mår dåligt och vill ta mer tid till sig själv. Säkerligen finns det många som helt glömmer sig själv och som behöver det. Men jag behöver verkligen inte tänka mer på mig själv. Jag tror att genom att tänka mindre på mig själv kommer jag att må bättre, komma ut ur mitt eget huvud (förlåt för hemsk anglicism). Förstår du hur jag menar?

* Fortsätta på dansen. I november började jag dansa igen, efter tolv års uppehåll! Det blev knappast någon mjukstart då jag testade på en kurs och det visade sig att jag hoppade rakt in i förberedelserna inför Swingdansskolans juluppvisning! Hela två veckor hade jag på mig att inte bara lära mig tre minuters koreografi utan också öva in alla basstegen i Charleston som jag såklart inte kände till. Det var tufft men lika bra det. Efter alla hårda bud i punkterna ovanför behövs ju lite skoj också.

På tal om skoj, så önskar jag att du får skoj ikväll och önskar ett gott nytt år!
Att lära sig göra kimchi: En kimchiworkshop!

december 7, 2017

Trogna läsare minns kanske att jag är ett stort fan av kimchi, och att den lyckligaste dagen i mitt liv (liten överdrift kanske) var när jag upptäckte kimchiståndet på matmarknaden där jag alltid gör veckans matinköp? Med den ständigt glada och vänliga försäljerskan som producerade kimchin lokalt i Berlin?

Hur tror du då att det kändes när hon den här hösten förkunnade att hon inte fortsätter med kimchiförsäljningen? Det kändes hårt. Vi köpte ett sista glas kimchi som smakade bitterljuvt. Och syrligt. Bittersyrligt. Och aningen fermenterat.

Men så kom ett inlägg på facebook ”Kimchiworkshop”. Wow.

Såklart jag vill lära mig göra egen kimchi! Platserna bokades upp ganska snabbt men jag lyckades nästla mig in en dag i slutet av november. I en litet hyrkök/workshoplokal som kallas Daheim Manufaktur på Dieffenbachstrasse, ungefär det absoluta bästa läget i stadsdelen Kreuzberg fick alltså åtta personer plats att lära sig göra kimchi. Jag anlände en kvart för sent och försökte göra mig så liten som möjligt, för Andrea som ledde workshopen hade redan börjat berätta om kimchins historia och betydelse samtidigt som hon bjöd på ris och kimchi och inlagda tillbehör samt te och andra drycker. Hon berättade också om samtliga ingredienser och var en bäst kan köpa dem och vad som funkar som alternativ.

Eftersom jag kommit lite sent så kändes det inte rätt att ta upp kameran och fota loss. En sak som ni måste veta om Tyskland är att folk generellt är väldigt måna om sin privatsfär. Sidor som ”hitta.se” och gula sidorna för privatpersoner är fullständigt otänkbart här. Ej heller att ha förnamn tillsammans med efternamn på sin brevlåda eller lägenhetsdörr. Eller vad sägs om att Google Street View stoppades i Tyskland fram tills 2010 (tror jag det var) för att folk ansåg att det inkräktade på deras privatsfär så en stor andel av alla husfasader censurerades.

Så när provsmakningen var slut och vi gick in i det starkt belysta köket (jag ber redan nu om ursäkt för det konstiga ljuset i bilderna!) tog jag tillfället i akt att fråga om det var någon som absolut inte ville förekomma på bild. De kollade skeptiskt på mig och frågade var bilderna skulle publiceras. Men ingen tvärvägrade.

Okej tillbaks till workshopen. Andrea berättade detaljerat om processen och hade både förberett Kinakål (även kallat salladskål) som fått ligga och dra med mängder av salt. Kålen hade hon rivit i fyra delar, och vi fick plocka 6 sådana delar var, provsmaka och eventuellt skölja av om det var för salt. Det ska smaka som havsvatten, men inte starkare än så.

Här ser vi en av deltagarna stå och strö salt mellan bladen på sin salladskål.

Här berättar workshopledaren om hur det ska smaka och hur en vet om kålen behöver sköljas lite till.

Chili är förstås väldigt viktigt!

Samtidigt som halva gruppen provsmakade havet stod andra halvan och förberedde pastan som ska bli basen för alla kryddor och grönsaker och all chili. Eftersom den också behöver stå och dra lite hade Andrea förberett dessa åt oss alla.

När alla hade tagit varsin kemistbägare (det är det korrekta begreppet, väl?) och hade sin kål framför sig gällde det att välja mellan att hacka kålen i munsbitar eller, det som är mer traditionellt, låta bitarna vara långa. Överpresteraren i mig ville såklart göra det ”riktigt”, vilket jag ångrade när jag insåg vad nästa steg var: att noggrant massera in smaksättningen mellan VARJE blad. De som varit smarta nog att hacka sin kål behövde bara röra runt tills allt var väl blandat. Som tur är fick jag lite experthjälp.

Avslutningsvis gällde det att rengöra glasen på utsidan och runt ”halsen” så att det inte fanns några rester kvar utanför själva ”fermenteringsbiten”. Vi skulle därför också noga lägga plastfolie över kimchin och se till så att där inte fanns några luftbubblor alls kvar i glaset. Sedan var det klart! Eller nästan, processen är inte färdig förrän efter sju dagars fermentering. Tre i rumstemperatur och resten i kylskåp.

På den sjunde dagen provsmakade jag min kimchi. Och jag såg att den var god! Eller smakade att den var det.

Jag skulle träffa en vän efter workshopen och smsade panikslaget ”snälla ta med en påse som håller” när jag stod och höll det tunga, chilivitlökiga guldet i mina handskklädda händer och var rädd att tappa den rejäla glasburken.

Workshopen hölls på tyska, så ifall du pratar tyska och är intresserad så följ Superkohl på facebook och kolla in när nästa workshop hålls. Det kostar 39 euro, något som stockades lite i min hals men med tanke på vad du får för pengarna:
Mat, dryck, lärdom, råvaror, receptet med alla tipsen på papper samt pdf och ett HELT JÄKLA KILO KIMCHI att ta med dig hem.
Plus att hon som höll i workshopen lägger ner så mycket tid och kärlek i det hon gör (och alla förberedelser som hon lagt ner tid på innan).
Med tanke på allt det så känns priset rättfärdigat.

Berätta gärna i kommentarerna om du varit på någon workshop som varit givande!

***

Och du, om du gillar det här inlägget så lämna gärna en kommentar eller en ”like” eller följ mig på bloglovin’ eller wordpress eller lägg till min blogg i din rss-läsare så blir jag glad. Och förhoppningsvis du också.
Vegansk och handgjord naturkosmetika på PonyHütchen

november 29, 2017

Ett pastelligt paradis som luktar gott och där alla produkter är snälla mot huden, låter det som något för dig? Välkommen till PonyHütchen.

I somras besökte jag en veganmässa på Alexanderplatz och stötte där för första gången på märket ”PonyHütchen”, ett märke som producerar vegansk, ekologisk och handgjord kosmetika och hudvårdsprodukter. Jag som redan försökt mig på olika aluminiumfria deodoranter blev glad när jag såg att de hade just sådana – och gott luktade de också! Så ungefär ett halvår senare när deodoranten började ta slut vad det dags att besöka deras Flagship Store i Berlin. Jag skrev dit och frågade om jag kunde få komma dit och fota lite. Vilken tur att de sa ja!

Såklart att någon försökt krossa glasdörren 😦
Jag kom dit en grå novemberdag när de var mitt uppe i att förbereda juldekorationen, men den snälla och söta Lucie tog sig tid att berätta både om märket och produkterna.

Kunde inte motstå detta julröda nagellack som även är 5-free.
PonyHütchen grundades av Hendrike Grubert i samband med att hon började tillverka produkter som är snälla mot kroppen och naturen (och djuren) för eget bruk men hennes produktion växte hela tiden och 2016 öppnade de butiken i Berlin i stadsdelen Prenzlauer Berg.

Produkterna är alltså 100% veganska och handgjorda i Schweiz, där hon numera bor. Eftersom grundaren ursprungligen kommer från Berlin är det också här som deras Flagship Store ligger. Lucie berättade att de har en produktlinje som bara säljs i Berlin. Den luktade gott och milt, kanske slår jag till på det nästa gång.

Deras deodoranter har redan vunnit priser. Och jag kan efter att ha använt min ganska länge bara säga goda saker. Visst är det en omställning för kroppen när en slutar använda ”vanlig” deo med aluminium, men efter några veckor har kroppen vant sig och jag upplever att jag till och med ”perspirerar” mindre. Att en del av vinsten från försäljningen dessutom går till välgörande ändamål är en bonus för själen.

Jag gillade också deras fasta handkräm som en gnider över huden och som smälter in tack vare den egna kroppsvärmen. Övriga fasta produkter inkluderar fast parfym.

De har utöver socialt engagemang också ett hållbarhetstänk och försöker reducera förpackningarna, till exempel här med fast schampo som bara säljs inslaget i lite papper.

I butikens bakre rum finns ”PonyHütchen & Friends” där de säljer produkter av andra lokala hantverkare, så som sminkväskor och accessoarer. Jag skulle fotat smyckena, de var helt i min smak. Något för julklappslistan kanske.

PonyHütchen betyder rakt översatt ungefähr ”liten ponyhatt” men namnet härstammar faktiskt från barnboken ”Emil och detektiverna” av Erich Kästner där Pony Hütchen är Emils kusin, en tjej som beskrivs som ”självsäker, käck och kokett”. Ja, en kokett namngivare känns väl rätt för ett kosmetikamärke?

Så om du befinner dig i Berlin och vill stötta mindre märken som tänker socialt, hållbart och veganskt, då kan jag rekommendera ett besök på PonyHütchen. Eller kanske besök en av deras workshops? Kolla in deras facebooksida för mer info.

Har du några kosmetikmärken som du särskilt kan rekommendera? Kommentera gärna nedan!

Vad: Pony Hütchen, handgjord och vegansk naturkosmetika
Var: Straßburger Str. 57
Hur kommer jag dit? Med tunnelbana tar du u2 till Senefelder Platz eller Rosa-Luxemburg-Platz. Med spårvagn linje m8 till Rosa-Luxemburg-Platz.
Prisklass: Det är inget billigmärke, så om det ser skralt ut i plånboken så kommer det kanske inte på tal. Men om du har råd så är det fina produkter för pengarna.
6,50 för en liten deo som räcker ett halvår ungefär.
14 Euro kostade det röda nagellacket.

Obs: Det här inlägget är inte sponsrat.

***

Glöm inte att följa mig på Bloglovin så blir jag glad, och du behöver inte gissa när jag uppdaterar bloggen nästa gång. Alla vinner.
Hampaburgare, sojakött och grönt kaffe – en dag på Veggieworld och Heldenmarkt

november 19, 2017

Förra helgen besökte jag Heldenmarkt & Veggieworld, en kombinerad mässa för allmänheten som riktar sig mot medvetna konsumenter som inte vill köpa, köpa, köpa bara för att saker är billiga. Det handlar alltså om fairtrade och miljövänliga vardagsprodukter och vegetariska, veganska livsmedelsprodukter.

Vi trotsade det trista grå vädret och begav oss till Station-Berlin där mässan hölls. I två stora, kala hallar befann sig mängder med hoppfulla utställare, många startups, en del från Amsterdam och andra europeiska länder. Men också en hel del globala och nationella organisationer som var där för att värva medlemmar eller bara informera.

Men innan mitt sällskap och jag kunde bli värvade eller informerade var vi tvungna att stilla hungern som uppstått sådär vid lunchtid. Tyvärr var det svårt (för mig) att få bra bilder på rätterna för folk samlades som katter runt dyrt våtfoder och blockerade alltså min vy. Men här är några av grejerna jag testade: Pulveriserade bär från finska Lappland. Väldigt gott. Vi fick provsmaka i små skålar tillsammans med kokosjoghurt.

Spansk chorizo gjord på pumpa (alltså, jag ångrar att jag inte köpte med mig hem, den var så himla god och jag hade inte kunnat ana att det inte var riktigt kött om det inte vore för avsaknaden av smaken av död). Tydligen är det en gammal grej att göra ”korv” på pumpa och en metod som använts flitigt när kött varit en bristvara.

Grönt kaffe! Väldigt gott och tydligen nyttigt. Dricker hellre detta än den hypeade drycken ”Club Mate”.

Snacks i mängder. Trodde inte att jag skulle gilla veganska chips på savoykål med smaksättningen ”ostig paprika” men undrens tid är tydligen inte förbi! Sojakött från ett spanskt startupföretag. Väldigt gott och jag ser fram emot att hitta eller komma på något smakrikt recept för detta (pga fokusproblem tyvärr ingen bild).

Majonnäs med perfekt konsistens, men jag föredrar ändå den jag gör själv – den har lite mer smak. Recept på min veganska majonnäs finner du här.

Hampapesto! Så himla god. Men jag har både hampafrön hemma och är en jäkel på att göra vegansk pesto så det blir också något jag hellre gör ”from scratch”.

Weedburger. Från Amsterdam (såklart). Denna serverades med grönt burgarbröd och alger som topping. Och det var galet gott!

Efter den mäktiga maten och alla starka smaker var det dags att stoppa i sig något sött, alltså slog vi till på dessa chokladskapelser. Något mer chokladigt har jag i mitt liv aldrig ätit. Och jag har ätit mycket choklad och många sorter, tro mig. Köpte med en ”bon bon” (stora som muffins) med lite bär och ingefära. Nu måste jag nog flytta till Amsterdam.

Det fanns även en scen med föredrag och matlagningsprogram:

Allt som allt var det spännande att se vad folk hittar på och smaka en massa nya grejer (och en del gamla favoriter som quorn nuggets). Algnudlar, vegansk gulasch, spännande juicer med linfrön, cashewost. Det enda som inte smakade var faktiskt en sojaost som skulle vara ett alternativ till brieost. Det kanske såg ut som brie, men fy tusan, det smakade verkligen inte så. Vi fick lov att provsmaka oss igenom resten av utställarnas bås innan den smaken försvann. Men allt kan inte falla en i smaken. Jag har i alla fall hittat en del nya favoriter.
Goda grejer jag ätit på sistone #3

november 6, 2017

Det har varit lite si och så med veckomatsedeln på senaste tiden. Dels på grund av förkylning, dels har jag varit iväg en del samt jobbat sena kvällar. Så det har blivit spontanbeslut på kvällarna gällande vad som serveras (vilket jag starkt ogillar). Men också många smörgåsar (vilket jag gillar nästan lite för mycket).

Men det skulle vara fel att påstå att jag inte ätit en massa goda middagar och här är några av dem:

Vegansk carbonara med soltorkade tomater

Jag såg det här receptet på pinterest och blev så besatt av det att jag var tvungen att laga det snarast. Och med all rätt, för det här är så himla gott, nog den godaste veganska ”carbonaran” jag ätit faktiskt. De soltorkade tomaterna får gosa till sig i en rökig marinad för att ersätta baconet i en vanlig carbonara. Jag hade ingen liquid smoke till hands så jag använde rökt paprikapulver och hot sauce med chipotlesmak. Du hittar receptet här. Jag serverade med min hemmagjorda parmesan och lite klassisk bladpersilja, alltid lika gott!

Röd currygryta med grönsaker (räcker till 2 pers + 1 portion rester)

Om du är sugen på något smakrikt som inte kräver alldeles för mycket eftertanke vid tillagningen, då passar den här grytan alldeles perfekt! Använd bara grönsaker du har hemma, exempelvis broccoli, paprika och morötter. Lyxa till det med cashewnötter.

Gör så här: Börja med att skiva och hacka alla grönsaker, så går det snabbare när du väl är igång. Öppna även en konservburk kokosmjölk. Sätt sedan igång riset och koka det enligt förpackningen. Värm upp lite rostad sesamolja i en stor stekpanna. Lägg i 1 hackad vitlök och cirka 1 tsk hackad färsk ingefära och låt det fräsa så att vitlöken får lite svag färg. Nu adderar du 1-2 msk röd currypasta och en skvätt kokosmjölk. Låt allt gosa till sig lite och sedan lägger du till grönsakerna och låter allt steka i 5-10 minuter. Om du som jag ångkokt broccolin så vänta med att tillsätta den. Häll nu på resten av kokosmjölken, broccolin och kanske skivad purjolök. Smaka av och tillsätt eventuellt mer currypasta eller salt. Låt det puttra i cirka 5 minuter. Sedan kan du ösa på med en handfull cashewnötter. Okej, ta några fler, det är ju så gott. Nu borde riset vara färdigt och grytan också. Servera och avnjut.

Vegoburgare på sötpotatis och pumpa med avokadokräm

Detta var ju de färdiga burgarna som jag köpte på veganz efter att ha provsmakat i butiken. För att peppa till dem gjorde jag en krämig guacamole och hade såklart färska rödlöksringar till. Burgarna var goda men om jag ska vara helt ärlig så föredrar jag att göra egna veganska burgare, som dessa kimchipolentaburgare, eller vad sägs om dessa?

Har du ätit eller lagat något särskilt gott på sistone, eller har du någon paradrätt som du gärna lagar om och om igen? Kommentera gärna nedan!

Här hittar du del 1 och del 2, hoppas att något kan inspirera!
I mitt badrum ska ingen behöva lida pin

november 3, 2017

Jag har alltid gillat smink och skönhetsprodukter och tänkte aldrig på att många ingredienser har animaliskt ursprung, alltså att de faktiskt utvinns ur djur. I vissa perioder har jag tänkt mer på det, i andra perioder har jag återigen förträngt det. Men de senaste åren har det verkligen burit mig emot att fortsätta köpa produkter som innehåller djurdelar. På något vis tycker jag att det är värre än att äta djur.

Jag ska vara ärlig och säga att jag inte är vegan, jag äter cirka 90% veganskt och jag bär fortfarande läderskor och sidenblusar och läderväskor (mest second hand). Det är väl ett dilemma, men att slänga saker som jag redan äger känns ju bara extra onödigt.

Men jag vill inte köpa nya grejer i animaliskt läder. Och inte heller vill jag köpa nya skönhetsprodukter som är testade på djur eller som ingår i en produktionskedja där djur far illa, torteras och dödas. Bara för att jag ska kleta något som luktar gott i mitt ansikte och se snyggare ut?
Så det är en av grejerna jag verkligen gillar med Tyskland, det fantastiska utbudet av veganskt smink och veganska skönhetsprodukter. Inte bara är de tillgängliga i varenda ”drogeriemarkt”, de är dessutom ofta väldigt betalbara! Inga överprisade lyxprodukter med orent mjöl i påsen här inte! Här är några av produkterna jag använder för tillfället och som jag verkligen gillar.
Benecos nagellack. Ur miljösynvinkel så är nagellack verkligen inte bra alls, men vi har alla våra svagheter och nagellack är min. Alltså blev jag glad över att hitta det här märket, där nagellacken inte innehåller de värsta miljö- och hälsobovarna. Att det sedan bara kostar runt 30 spänn är bara en bonus. Alla produkter från det här märket är dock inte veganska.
Nagellackborttagningsmedel från Sante. Det här märket är lite lyxigare, alltså dyrare. Men de har väldigt bra produkter, de bästa veganska balsamen jag funnit kommer från det här märket.
Maskara från Lavera. Lavera är ett sådant typiskt märke som alla känner till i Tyskland. Certifierad naturkosmetik med ekologiska ingredienser och de har varit motståndare till djurtester sedan märket lanserades 1987. Och den här maskaran är den bästa veganska maskara jag hittat – för tro mig, så lätt är det inte.
Ansiktsrengöring från Primavera. Jag som alltid haft väldigt känslig hy letar alltid efter den heliga Graalen när det kommer till ansiktsprodukter. Här tror jag faktiskt att jag kan ha hittat den. Lite dyrare än de klassiska ”drugstore-märkena”, men fortfarande inga rymdpriser. Foundation från Body Shop. Det gick ett stort jubel genom de veganska fb-grupperna jag är medlem i när det kom fram att de utökar sitt veganska utbud och denna foundation är ett riktigt fynd.
Duschtvål och balsam. När det kommer till tvålar och sådant som spolas direkt ner i avloppen vill jag inte bara att det ska vara veganskt utan även fritt från skadliga kemikalier, parabener, mikroplast och silikoner som inte är vattenlösliga. Ni har väl hört talas om fettberget under London? Vegansk tandkräm från happybrush. Denna blev jag så himla glad när jag hittade – en svart tandkräm! Har så himla roligt varenda gång jag borstar tänderna nuförtiden. Dessutom innehåller den aktivt kol, vilket jag var väldigt sugen på att testa.
Vegansk cremedeodorant. Alltså det är nog något av det svåraste att hitta. Till och med svårare än en bra vegansk maskara. För några år sedan försökte jag mig på att göra en egen deodorant med katastrofala följder. Vi behöver inte gå in på detaljer. Detta märket ”Ponyhütchen”, finns i Berlin och de tillverkar alltså dessa själv och de luktar så himla gott! Det kan vara svårt att avvänja sig från aluminiumdeodoranter (aluminium finns i ungefär alla vanliga deodoranter, om du inte visste det redan), men jag kan verkligen rekommendera att ge det ett försök.

Vad som saknas i den här samlingen är ju parfym. Jag har veganska parfymer från Rituals men de har någon väldigt stark ”bismak” så sökandet går vidare.

Om du kan rekommendera bra veganska skönhetsprodukter samt vegansk parfym så kommentera gärna nedan!
Världsvegandagen! Vad jag shoppade.

november 1, 2017

Idag är det Weltvegantag, World Vegan Day, det vill säga Världsvegandagen eller Internationella Vegandagen och vad passar då bättre än att visa vad jag köpt på Veganz, den helveganska supermarknaden?

Gråaste vädret.

Nära den (ö)kända stationen Warschauer Str. ligger alltså Veganz. Ovanför finns det en vegansk restaurang ”The Bowl” (väldigt god mat) och en vegansk skoaffär. På sistnämnda var jag inne för att testa de nya veganska Dr. Martens-kängorna men de var förstås slutsålda både i butik och online. Så jag gick ner på bottenplan och frossade i gratistester och spännande produkter.

Det är alltid så lockande att köpa en massa färdigprodukter, just för att det finns. Men jag försökte lägga band på mig själv och bara köpa sådant som jag verkligen behövde. Som choklad. Och snacks. Och småkakor.

Heh. Ja.

Låt oss fortsätta. Vad fanns det alltså?

Veganska småkakor. Dessa har jag redan köpt vid ett tidigare tillfälle. Inte nog med att de är supergoda, varje kex har dessutom ett urbant motiv. Så det är ju lite roligt. Tappa aldrig ditt inre barn och så vidare.

Tofutti – klassikern! Jag måste tänka på scenen i Transparent när de inför Yom Kippur ska köpa mat och Ali tvunget måste ha tofu schmear. Kollar ni på serien Transparent? I alla fall, jag har aldrig käkat tofutti tidigare så jag är väldigt spänd. Borde kanske svängt inom bagelbokcaféet och köpt med några bagels.

Banoffeechoklad. Alltså. Var ju tvungen att packa ner denna. Trots att den var dyr. Jag smakade en bit och mja… tror det är något jag måste vänja mig vid. Lite väl mycket kokossmak för min del.

Veganska croissanter. Ända sedan Lauren Toyota från Hot for Food (kolla in hennes youtubekanaler!) var i Italien och åt veganska croissanter varje dag så har jag lidit av någon slags mild avundsjuka. Så när jag såg dessa var det givet.

Veganska burgare på sötpotatis och pumpa. Dessa var också något som jag kunde testa direkt i butiken och fastställa att de ju är supergoda. Det blir alltså burgare den här veckan.

Jordnötsbågar och vegansk yoghurt! I Tyskland finns det inte jordnötsringar och ostbågar. Det finns jordnötsbågar. Visserligen är de som jag köper i den vanliga affären också veganska, men jag tänker att dessa kanske är lite lite nyttigare? Det blir lätt lite väl mycket sojaprodukter i min mage, och sojayoghurt är inte ens särskilt gott. Men denna testade jag i butiken, det fanns både stracciatella och fruktsmaker, jag gick emot min inre godisfreak och köpte denna med Heidelbeere, alltså blåbär.

Veganska glasspraliner! Bara för att det är höst och snart vinter så försvinner inte suget efter glass. Dessa är salta och söta och väldigt, väldigt goda.

Så, det var allt! Eller, det är inte helt sant, jag köpte även några medjooldadlar, men de behöver jag väl inte visa upp? Fick några karamellkolor av tjejen i kassan men de försvann tyvärr på vägen. Jag har absolut ingen aning om vad som hände med dem. Ingen aning alls…

Vilka veganska färdigprodukter och ersättningsprodukter gillar du? Eller undviker du dem hellre? Vill du ha en uppdatering på någon av produkterna? Kommentera gärna nedan!

Obs! Det här inlägget är inte sponsrat.

***

Du kan även följa mig på bloglovin’ eller prenumerera via mail (se nedan).
Något fint som alla kunde ta del av

oktober 28, 2017

För rätt så länge sen skrev jag om en liten bit mark som höll på att planteras om inför den internationella trädgårdsutställningen (IGA). En rosenträdgård som hölls avspärrad tills det var dags för IGA. Men en dag var det öppet och allmänheten kunde njuta av välplanerade, välplanterade rabatter, klängrosor och den mjukaste gräsmattan jag upplevt i hela Berlin. Hela säsongen har den här rosenträdgården bjudit på nya vyer, växterna har avlöst varandra – från tulpaner och alliums till rosor och lavendel ocn nu på sluttampen sedum och gräs (kanske glasmiskantus?).

Varje gång vi har kommit förbi har folk suttit på bänkarna och läst, pratat, tittat och njutit av det fina. Både unga och gamla, par, grupper och ensamma har återfunnits i rosenträdgården. Jag har sett barnfamiljer med små barn som tar sina första steg, ett äldre par där den ena rullat fram den andra i rullstol till körsbärsträdet där de sedan suttit. Jag har sett den ensamme hiphopparen dra fram huvan över pannan men ändå sitta kvar vid rosenträdgården och njuta av kvällssolen. Jag har sett mangaklädda tjejer komma över från mässan ett par hundra meter bort och posera för bilder framför raderna av lavendel. Många har tagit med sig en bok och suttit och läst, en del kostymklädda har slagit sig ner med takeaway-mat för lite avkoppling efter jobbet.

Tänk vad en liten fläck med skönhet gör mycket för själen. Även om den ligger inklämd mellan ett bostadsområde och den tungt trafikerade Karl-Marx-Allee där bilarna skapar ett konstant brus. Trots det kommer folk till rosenträdgården för att insupa lite lugn. Det gör så mycket för livskvaliteten, att folk kan komma dit och bara sitta och njuta. Inget krav på att köpa eller prestera något.

Men det är ändå alldeles för futtigt, och det finns alldeles för få av dessa små urbana oaser. Det läggs så mycket pengar på att bygga nya hus med ”exklusivvåningar” som de flesta berlinare inte har råd med, där trädgårdarna blir inspärrade privatgårdar bara för de som bor där. De små grönområdena som är allmänt tillgängliga får för lite pengar för att upprätthållas. Och de flesta tomrum som finns kvar mellan husen tillåts förfalla helt tills marken köps upp av någon investerare som bygger … just det: lägenheter som berlinare inte har råd med.

Och den internationella trädgårdsutställningen? Den som låg i utkanten av Berlin och kostade 20 euro per person i inträde? Delvis regnade den bort, delvis glömde folk bort den när de slutade marknadsföra den efter öppningsdatumet. Jag vet inte vad som kommer att hända med rosenträdgården nästa säsong, då det inte finns ett kommersiellt intresse som IGA som de kan återknyta till.

Bara för att det inte finns en direkt ekonomisk vinst att göra på att skapa grönområden och plantera upp parkerna så görs det inte heller. Men vår livskvalitet då? Det kanske inte klirrar i kassan direkt, men så många människor mår så dåligt och är så stressade. Och den här lilla biten jord har gett dem en liten timeout, om än bara för en halvtimme om dagen. Och jag är säker på att det betalar sig i slutändan.