Mycket veganskt, lite urbant och en massa grönt
När Berlin är grått, då är det riktigt grått.
Gatorna är tomma men caféerna är så fulla att rutorna immar.
Vi besöker lördagsmarknaden på Maybachufer i Kreuzberg och min vän köper necessärer av återvunnet papper. Vi vill strosa och titta på allting, men doften av kaffe från de olika stånden får oss att öka takten. Ingen jacka är tät nog att hålla den fuktiga kylan ute.
Nu får våren gärna komma.
Något som jag velat testa på en längre tid är det där med att lära sig sätta ihop en bukett. Älskar ju blommor. Men jag gillar stora, vilda och romantiska buketter och i många butiker här i Berlin har jag sett så kompakta små runda buketter som inte alls gör mig sugen. Så gissa om jag blev glad när jag såg reklam på facebook (ha, en mening jag aldrig trodde skulle komma från mig) för en workshop som lär en just sådant: att binda buketter!
Nu kanske det är läge att säga att detta INTE är ett sponsrat inlägg. Det är inte ens lite sponsrat.
Det är alltså ett startupföretag som erbjuder bukettprenumerationer, du får hem en tjusig bukett varje vecka. Och för att göra reklam för sin service har de alltså satt igång med att hålla i workshops runtom i Berlin. Smart.
Eftersom jag sedan tidigare suktat över deras buketter och lärt mig ett och annat från deras blogg bestämde jag mig för att testa på. Sagt och gjort, jag köpte en biljett och begav mig till stadsdelen Prenzlauer Berg en kylig kväll. Workshopen hölls i Kauf Dich Glücklich – ett våffelcafé med tillhörande butik. Eller, det tror jag i alla fall. Jag har inte varit i de krokarna de senaste fyra åren.
Workshopen inleddes med en liten presentation och sedan gav sig floristen direkt in på att fylla sin vas. Floristera. Eller vad det nu kallas? Han berättade om varje blomma och dess egenskaper och stack sedan ner den i vasen.
När han var färdig stod det en drömsk och luftig bukett i vasen framför honom, precis som jag vill ha det.
Jag å andra sidan hade redan glömt vad varenda blomma hette.
Nu var det upp till alla deltagare att fylla sina egna vaser. Alla hade likadana vaser och samma uppsättning blommor.
”Så svårt lär det ju inte vara då, hah”, tänkte jag blygsamt. Jag var exalterad över möjligheten att upptäcka en ny talang.
.
.
.
Ähum.
Kommentarer som flög åt mitt håll:
”Går det bra för dig?”
”Men kära barn, hur ser det ut här då?”
”Försök vrida på vasen.” (för att gömma kaoset?)
Jag försökte tala om för dem att ett mästerverk aldrig är färdigt, men när de andra började packa ihop så insåg jag att det var dags även för mig.
Min bordsgranne hade, under tiden som jag slet upp blommorna om och om igen för att försöka på nytt, lyckats få till en jättefin bukett som organisatörerna stod och beundrade.
Han log överseende, som bara en som lyckats med att skapa en fin bukett kan, och fotograferade mitt frenetiska blomsterstylande.
Efter att de omsorgsfullt packat in den (”så att ingen försöker stjäla den!” försökte jag) åkte jag hem med en jättebukett och insåg att den inte passade i någon av mina vaser hemma. Vilket de säkert räknat ut och därför säljer sina egna, perfekt anpassade till deras buketter. Min bukett fick avstå från några av de kortare blommorna för att passa i min ”golvvas”. Arma stackare.
Kommer jag att börja prenumerera på snittblommor? Absolut inte. Deras blommor är fantastiska och buketterna likaså, men för mig ligger glädjen i att köpa blommor på marknaden och sätta ihop en bukett antingen tillsammans med bonden som säljer dem, eller att försöka mig på det själv. Tanken på att ha exakt samma bukett som alla andra prenumeranter lockar mig inte jättemycket. Och att underbetalda paketleverantörer ska behöva kånka på dem även på kvällstid för att leverera hos någon ”upptagen och viktig” person är inte heller en tanke som tilltalar mig.
Men för den som inte har tid att handla blommor och har cirka 300 spänn i veckan att lägga på en stor och fin (och framförallt färsk!) bukett kan det vara värt det. Glöm bara inte att vara vänlig mot den som levererar din bukett också.
***
Se till att inte missa fler inlägg! Du kan följa mig på bloglovin’ eller prenumerera via email (se nedan).
Hemlängtan som svensk i Berlin?
Lätt åtgärdat.
Det finns så många svenskar i min självvalda hemstad Berlin, så många som startat upp caféer och butiker, så en kan bara bege sig till de Svennetäta områdena (eller gå in på svenskägda kedjor som COS, Weekday och & Other Stories: du är garanterad att stöta på en och annan svensk) så känns det som hemma. Nästan. Dessutom fullkomligen kryllar det av inredningsbutiker som för skandinaviska märken.
Men ändå hade jag lite hemlängtan för någon vecka sedan när mitt instagramflöde fylldes av gräddiga semlor. Vilken tur då att det finns ett café som serverar semlor på söndagarna (i alla fall hela februari ut). Till och med veganska sådana!
Föga anade jag dock att varenda annan svensk och skandifan hade samma tanke och var lite chockerad över att alla platser var upptagna redan klockan tolv en lördag.
Vi lyckades ändå få en plats vid världens minsta bord, men det passade perfekt, för så kunde jag hålla uppsikt över disken och antalet semlor som fanns kvar.
De icke-veganska semlorna, alltså de ”vanliga” såg fantastiska och fluffiga ut. De veganska å andra sidan…
En aning tillplattade.
Men ändå väldigt goda. Gott var också kaffet som kommer från übertrendiga och hipstervänliga ”The Barn”.
Så skulle jag rekommendera det? Definitivt. Semlorna var goda och söta, kaffet gott, betjäningen trevlig men aningen stressad. Så om du är en hemlängtande svensk i Berlin, passa på att dra dit nu i februari och käka en söndagssemla!
Gillar du semlor eller fastlagsbullar? Kommentera nedan var du hittar den godaste semlan.
***
Vad: Semmelsöndag på Okay Café
Var: Pflügerstr. 68, 12047 Berlin
Prisklass: 3 euro för en semla som känns lite mindre än de du kan få i Sverige. Övrig frukost ligger på samma nivå som andra nystartade caféer i området.
***
Berlin i all ära men ibland finns det inget bättre än att komma ut från staden. En grådaskig vinterdag bestämde vi oss därför för att åka till Schloss Rheinsberg (alltså Rheinsbergs Slott) och promenera och andas lite.
Tack vare kylan och den molntunga himlen var det bara en handfull optimister som var slottssugna så vi fick en privat visning av slottet! Okej, nu låter det som om vi funderade på att köpa slottet (mm tanken kanske dök upp för ett ögonblick) men det var bara en guidad tur (som vi faktiskt betalade för) i ett kallt och dragigt litet slott. Tyvärr har jag inga bilder från insidan av slottet, det kostade extra och snåla jag tänkte att det inte var värt trettio spänn. Sen kom jag in i spegelsalen med en sagolik takmålning och ångrade mig direkt.
Så därför får ni bilder från utsidan. Det är ju ändå den som räknas. Eller? (mer…)
Från rätter jag äter ute ganska och bara vill kunna laga hemma till något som jag aldrig ätit (kanske sett annorlunda ut om jag som så många andra svennar varit i Thailand) men tack vare ett felköp (sött ris istället för vanligt matris) fick tillfälle att laga när jag av en tillfällighet hade alla ingredienser hemma. Det är gott, sött, klibbigt och väldigt mättande.
Originalreceptet hittade jag på Epicurious sida, klicka här för länk. Eftersom jag är en rebell så mätte jag inte en enda ingrediens eller tog tid på något jag lagade, så för den som är besatt av sådana detaljer rekommenderar jag att kolla in det istället. Men för er med äventyrslusta…
Här är de ungefärliga anvisningarna.
1 mugg ris
1 burk* kokosmjölk (jag använde kokoskräm, alltså den feta sorten)
0,5-1 dl socker
0,5 tsk salt
1 färsk och mogen mango
1 kvist färsk mynta
2 tsk sesamfrön
Först och främst behöver du rätt sorts ris, jag köpte detta på den vietnamesiska stormarknaden ”Don Xuan-Center” i Berlin-Lichtenberg. Du behöver alltså ett ”klibbris”, eller ”sött ris”.
Blötlägg riset över natt eller i alla fall ett par timmar. Till två personer räcker det om du mäter upp en mugg ris.
När riset varit blötlagt tillräckligt länge ska det först sköljas, låt droppa av och sedan ska det ångas. Om du inte har en liten häftig bambukorg för att ånga saker så kan du helt enkelt ta en stor kastrull med några cm vatten och sätt en sil med riset i ovanpå. Täck med handduk och lock. Litet tips kan vara på plats här: Rör inte handduken med bara händer under tiden du ångar. Varmt. Låt det bara stå och ånga i en halvtimme. Tips nummer två: Kolla efter halva tiden att du har tillräckligt med vatten kvar.
När det är klart och riset är tuggvänligt, överför till en skål.
Värm kokosmjölken i en kastrull tillsammans med socker och salt. Smaka av så att det är sött men inte sliskigt. När allt är upplöst och det inte finns några klumpar kvar så häller du blandningen över riset så att det täcks och lite till. Låt stå tills riset sugit upp all kokosmjölk. Sedan kan du låta allt stå övertäckt tills det är dags att servera.
Skiva upp mangon efter dina egna preferenser, värm upp överbliven kokosmjölk för att hällas över som sås, rosta sesamfröna och bygg ihop din efterätt.
Smaklig måltid!
*Okej, jag hade jättemycket kokosmjölk över och använde kanske bara hälften, så om du har andra planer för din kokosmjölk så räkna bara med en halv burk.
Första gången jag åt koreansk mat var nog faktiskt inte förrän jag flyttat till Berlin. Jag tror att det var på den fancy restaurangen Kimchi Princess som jag insåg hur detta hade saknats i mitt kulinariska liv.
Sedan dess har det blivit ett ständigt inslag, tack och lov finns det många fantastiska koreanska restauranger överallt i Berlin. Men en kan ju inte alltid äta ute så vad göra när bibimbap-lusten knackar på? Laga hemma! Ja, vi gillar hemlagad mat. (mer…)
Jag har sedan tidigare skrivit om hur det har förändrat våra liv till det bättre att planera våra middagar en hel vecka i förväg. Nu när vi faktiskt följt det här systemet i snart ett år kanske det skulle vara relevant att visa hur en sådan vecka faktiskt ser ut i praktiken?
Vår matvecka börjar alltid på lördagar, det är då vi går till marknaden och mataffären och gör alla inköp. Vissa människor planerar ut alla dagens måltider, men frukost brukar vara spontant för oss och lunch är nästan alltid resterna från dagen innan.
Lördag:
Veckan började alltså på lördagen med en rätt som egentligen stått på listan för den föregående veckan, men lathet hade lett till en och annan falafel så detta blev över. Det var lika gott för det. (mer…)
Så, vintern slog till.
Många beklagade sig över att inte få en vit jul, jag var inte en av dem. Så länge gatorna är fria från snö och is är det nämligen jag som flyger fram på min racercykel.
Eller, jag som frustar och trampar med halvfulla däck på min gamla mormorscykel som är så vinglig att dudesen som vanligtvis jobbar på cykelaffärer direkt tappar all respekt för mig när jag kommer dit och kollar på nya cyklar. Men ja, vintern var det. Så lagom till att jag kom tillbaks till Berlin bestämde sig alltså vädergudarna för att välsigna oss med en riktig vargavinter. Det blev nedåt (uppåt?) åtta minusgrader och snön föll i små, små flingor och ingen ville vara tillbaks. Tillbaks i Berlin där snön ändå alltid blir smutsgrå redan dag 1, tillbaks på sina jobb, tillbaks i vardagen. (mer…)
Goda.
Knapriga.
Frasiga.
Nyttiga. (Kanske?)
Jag har ätit många varianter på zucchiniplättar och de flesta har varit goda. En dag hade jag en zucchini att tillaga och lite överbliven majs från ett tidigare recept. Jag rådfrågade nätet och kollade in några recept men kombinerade i slutändan så vilt att äran för detta recept måste tillskrivas mig. Äntligen!
Jag var så exalterad och såg så fram emot att få dela mitt alldeles egna recept med er. Jag fotograferade processen. Jag laddade in bilderna i mitt fotoredigeringsprogram. Valde ut de finaste. Redigerade dem. Sparade dem. Stängde datorn. Sov. Vaknade. Gick till jobbet. Kom hem. Skrev inget blogginlägg.
Dagarna gick… Ja, rentav veckorna gick…
Och nu har jag glömt alla måttangivelser. Men vem behöver sånt egentligen? Jag kan ju lägga upp bilderna ändå så får ni helt enkelt göra er egen version! Okej? Bra.
Jag tänkte säga ”möt gänget som ska vara med i dagens recept”, men då skulle jag ljuga. För först och främst använde jag såklart inte komjölk som den på bilden. Jag hade tänkt använda rismjölk. Men sen använde jag inte den heller.
Men du behöver i alla fall:
1 zucchini
0,5 burk majskorn
2 msk bjäst aka jästflingor
1 litet knippe färsk persilja (bladpersilja är att föredra då det är lättare att hacka)
Vitlökspulver
Lökpulver
Paprikapulver
1 röd liten chili
Olivolja
Vetemjöl (1-2 dl)
Aquafaba (1-2 msk)
Salt och peppar
Gör såhär:
Börja med att riva zucchini, salta och låt ligga några minuter. Pressa sedan ur vätskan med hjälp av en (ren) handduk (ej frotté).
Sedan blandar du alla ingredienser i en skål. Jag har en biologiskt nedbrytbar skål gjord av majs och bambu men du kan ju använda vad du har hemma. Blanda samtliga ingredienser tills det ser bra ut. I efterhand skulle jag kanske mosat i alla fall en del av majskornen. Men inte alla!
Hetta upp lite olivolja i en bra stekpanna och stek på båda sidorna tills de blir frasiga och krispiga på utsidan.
Under tiden som de ligger och pyser i pannan kan du koka risnudlarna enligt förpackningen. Strö över färsk koriander och sesamfrön och servera med zucchiniplättarna.
Och med lite srirachamajonnäs!
Hur känner ni inför brysselkål? Jag älskar brysselkål och blir så lycklig när vintern kommer för det innebär att brysselkålen kommer! Som barn hade jag inga positiva associationer med det, tänkte på överkokta skolmatsalsgrönsaker som smakade bittert.
Men så måste det inte vara!
Förvisso finns det många goda recept med rostad brysselkål, men den här kvällen var jag sugen på en snabb och ganska enkel rätt:
För två personer (inkl. rester) behöver du:
Pasta för två personer (pappardelle kan varmt rekommenderas)
1 msk grönsaksbuljong (pulver, eller smula sönder en halv buljongtärning)
1 vitlöksklyfta
1 schalottenlök
4 stora nävar brysselkål, rensade, sköljda och halverade
1 msk vitt vin (glöm inte att kolla ifall det är veganskt!)
2 tsk dijonsenap
Olivolja till stekning
Salt och peppar efter smak
Rivet citronskal
Vegansk parmesan. Eller vanlig parmesan om du är en sån.
Gör såhär:
Börja med att rensa, halvera och skölja brysselkålen (jag skrev visserligen ovan att det redan borde vara gjort, men okej… Jag väntar). Sätt igång en kastrull med saltat vatten och släng i brysselkålen i några minuter när det börjat koka.
Sätt igång pastavattnet, salta och smaksätt med grönsaksbuljong och koka sedan pastan efter anvisningarna.
Under tiden brysselkålen kokar (den får inte bli för mjuk, tuggmotståndet måste finnas kvar) kan du värma olivolja i en stekpanna och låta vitlök och schalottenlök glaseras. Så fort brysselkålen är färdig låt den rinna av i ett durkslag och sen kan du addera dem till dina glaserade lökar.
Häll över en matsked vitt vin, låt fräsa några sekunder sedan blandar du i senapen och saltar och pepprar efter smak.
Nu borde allt vara färdigt. Kanske vill du ringla lite olivolja över den färdigkokta pastan. Riv lite citronskal över brysselkålen. Servera med vegansk parmesan för en god, vegansk middag!
Bitar av Berlin 