Det hade börjats känna som om sommaren aldrig skulle ta slut. En strid ström av varma, torra dagar som flöt in i varandra. Sol och bad och solbrända ben. Färska hallon, aperol spritz och morgonkaffet på en balkong eller i en trädgård.
Skönt för mig. Mindre bra för naturen. Men så en dag vände det. Regnet kom, droppade från tak och parasollen jag satt upp.
Och det kändes i luften. Den blev krispigare. När jag vaknade igår sken solen och himlen var så klart blå men det kändes annorlunda än vad en sommarhimmel gör. Jag tog en lång promenad och trots att det var varmt blev det alldeles tydligt. Krispigheten. Doften. Ljuset.
Hösten är på intåg.
Bitar av Berlin 