”One year ago, I crossed the border as a refugee.” Publiken lyssnar.
”One year ago, I crossed the border as a diva!” Publiken jublar.
Den här helgen var det äntligen dags för x*csd i Kreuzberg, Berlin. Citatet ovan är från en av talarna på den stora scenen. En som ankom till Tyskland som flykting, men inte bara som flykting. Och där har vi det. Det som så många tycks glömma bort: Ingen människa är illegal, flykting är inte en identitet, det är en status som tvingas på en.
CSD står för Christopher Street Day och är Berlins Pridefestival. Som det mesta i Berlin finns det såklart ett alternativ till den och det är x*csd. x*csd anser att den officiella CSD-festivalen är för vit, kommersiell, partipolitisk och framförallt exkluderande och därför startades den alternativa csd-dagen i Kreuzberg. Här är nationalflaggor, partiflottar etc. inte välkomna. Istället ska det vara en tillställning där alla queers och undertryckta minoriteter kan känna sig säkra och välkomna på riktigt. En inklusiv inställning som vägrar anpassa sig efter normen. På tal om normer kan jag ju berätta att den officiella CSD-festivalen förskjutits till juli på grund av fotbolls-EM.
Förra året var vädret osäkert och vi drabbades av ett störtregn under processen men i år var det helt fantastiskt väder. Och när jag säger ”helt fantastiskt” menar jag egentligen ”alldeles för varmt” för det var över 35 grader och strålande sol, så jag låg inne och drack iskallt vatten fram till kvällningen då mina vänner och jag äntligen förmådde oss att ta oss ut.
Jag kom alltså dit nio på kvällen och det vara fortfarande full rulle. Folk stod på scen och höll tal, sjöng, framförde konststycken och magdans. Den för x*csd avspärrade gatan var full av glada queers och allierade.
Efter massakern i Orlando har det skrivits väldigt mycket om vikten av ”safe spaces”, många har skrivit om hur gayklubbar har gett dem en möjlighet att få vara sig själva och slippa bli dömda eller vara rädda för att hånas, misshandlas och mördas bara på grund av vem de är. x*csd var och är fortfarande en sådan (relativt säker) safe space samtidigt som det är ett årligt event där folk kan klä upp sig och leva ut sina drömmar. Det handlar inte om att vara stolt. Det handlar om att kunna vara stolt utan att behöva vara rädd.
Efter ett tag bland de dansande och poserade människorna ute gick vi in på den historiska klubben, SO36 där det spelades en intressant blandning av musik. Efter några timmar gick vi till nästa klubb, Südblock, för inträdet gällde för båda klubbarna (60 spänn på en lördag i Berlin för två klubbar. Anledning #3245 att jag bor i Berlin). Där fanns det livemusik och MASSOR av människor som dansade och var glada. Människor med olika bakgrund, olika läggning, olika hudfärg. Det vi alla hade gemensamt var vår mänsklighet och den universella önskan att få vara sig själva, fria och säkra.
Bitar av Berlin 