I helgen var jag på ”The Green Market”, en vegansk marknad med mat, musik, skönhetsprodukter, mode etc. Eftersom jag gillar allt som räknades upp i förra meningen och eftersom det var lördag och jag var ledig, hade jag sett fram emot marknaden ända sedan jag sett en upphängd affisch några veckor tidigare.
Tillsammans med en vän begav vi oss alltså till Rollbergstrasse i Neukölln där marknaden var. Jag var beredd på att vända om, för det såg ut som om vi skulle behöva bestiga en trappa upp i intet, men min vän såg en liten, liten skylt i ett hörn som sade ”välkomna till the green market”. Typiskt Berlin. Den som någonsin varit på någon av Berlins flygplatser och försökt hitta en skylt som visar vägen ut, vet vad jag talar om.
När vi väl kom upp möttes vi av klubbig musik, bländande solsken och härligt matos.
Och en gigantisk vattenpöl. Glömde jag nämna att himlen öppnat sig med jämna mellanrum sedan fyra dagar tillbaka?
Vi promenerade bland marknadsstånden och tog in allt som erbjöds: Veganska burgare, veganska sliders (miniburgare), vietnamesiska sommarrullar, detoxshots, smoothies, shakes, avokadosmörgåsar och veganska ”köttprodukter” från dem som driver l’herbivore.
Smart som jag är hade jag ätit en rejäl middag innan så vi bestämde oss för att gå till inomhusavdelningen. Vägen ledde genom en lite cool, lite läskig gång.
Där inne fanns en massa fina grejer som handgjorda väskor, fair trade-solglasögon, mooncups, smycken och kaffe. Trots allt köpte vi inget (jag försöker ständigt dra ner på onödig konsumption) men lyckades arbeta upp en liten törst och en liten hunger. Så upp igen och slå till på en dryck!
Efter en sådan nyttig aptitretare var det dags att äta lite. Efter mycket velande bestämde jag mig för friterade grönsaker med tre sorters chutney.
Alltså bara checka in den friterade dekadensen som väntade på att få landa i min mage!
Friterad blomkål (mums!), broccoli, morot, och potatis tror jag, i en frityrsmet som var baserad på kikärtsmjöl. Den stora besvikelsen låg dock i de tre såserna. Eller ”chutneys” som de hade mage att kalla dem. Ser det ut som mango chutney? Nej. Och inte smakade det som det heller, det kändes som om jag var 18 månader gammal och fick lite mangopuré. Fy. Tomatchutneyn var ok, men kokoschutneyn hade jag kunnat vara utan. Allt som allt var det ändå gott, men med tanke på allt annat jag hade kunnat testa så var det nog inte det bästa valet.
Bitar av Berlin 