Loppisarnas söndag

Solen tittade fram! Efter en vecka av det gråaste av grå väder fick vi äntligen lite vårkänsla. Vilken tur då, att det just idag var Sonntag der Berliner Hinterhofflohmärkte, alltså De berlinska innergårdarnas loppissöndag. Jag visste bara om det eftersom jag sett en upphängd poster några dagar tidigare. Det hela tycks vara organiserat av New Neighborhood, en gräsrotsrörelse för att förbättra hur vi lever och umgås med våra grannar. Offline. Jag vet inte så mycket om det, men för den som vill läsa mer så har jag länkat deras hemsida här.

Så efter en långsam söndagsfrukost begav vi oss alltså ut. Lite för att kolla på loppisarna men mest för att kolla in hur andras innergårdar ser ut. Typiskt sån grej som jag brukar gå omkring och vara nyfiken på. Jag är inte den enda, väl?

Den första innergården, jag menar loppisen, nej, jag menar verkligen innergården, bjöd på en stor lönn, fin gräsmatta och utsikt över en gammal fabriksbyggnad.

Innergårdsavunden var påtaglig. Trapphusavunden inte lika stark.

De som sålde var folk i min ålder men de sålde mest kläder, något som jag själv försöker reducera. Så vi promenerade vidare, utan stress, njöt av vädret, satte och oss drack en lemonad på en gata som vi i vanliga fall aldrig besöker.

Vid varje ingång där det fanns en loppis hängde ett plakat som berättade var de andra loppisarna i närheten låg. Väldigt behändigt!

Också behändigt att en loppis låg precis bredvid en av de viktigaste affärerna i hela Berlin.

Herr Nilsson Godis på Wühlischstraße.

Tyvärr var det mest barnkläder och leksaker som såldes. Så efter att ha promenerat i några timmar satte vi oss vid ett sudanesiskt ställe på Krossener Straße och käkade Makali, vilket är stekta grönsaker i bröd med jordnötssås. Alltså. Smaka det.

Efter att ha blivit styrkta av lite matintag vågade vi oss på den stora loppmarknaden på Boxhagener Platz, men hittade inget av intresse. Så vi gick några steg till och drack Radler tillsammans med några vänner i en lummig Biergarten.

Med dagens snyggaste fönster.

Och dagens mest avslappnade jag.

Och på vägen hem sneddade vi genom en liten park och såg detta guldkorn.