Ibland när ytterligare en bilist har kört om en alltför nära och tutat alltför aggressivt. När en receptionist, kassör eller helt vanlig främlig på stan har varit för burdus och otrevlig bara för att. Bara för att så är vi i Berlin. När stadsluften förpestat dina lungor en dag för mycket. Ja, då finns det inte mycket annat att göra än att ta tillvara på solstrålarna en varm sensommarhelg och dra från Berlin illa kvickt.
Förra helgen var just en sådan. Då storstadsbruset tryckt en aning för mycket på själen. Så vi åkte iväg. Till Lüneburger Heide.
Lüneburger Heide är ett vida känt landskap i Niedersachsen. Egentligen är det i augusti det är bäst att åka dit, för då blommar ljungen. Men vi lyckades inte komma iväg förrän i september, men det var fortfarande fantastiskt vackert och här och var blommade buskarna i en ljuv lila nyans.
Så vi hoppade i bilen en tidig lördagsmorgon och körde i nästan fyra timmar för att äntligen uppleva detta storslagna landskap.
Dit vi skulle kommer en bara till fots, så vi satte bilen i en liten ort som heter Undeloh där vi intog en första fikapaus och träffade några nya vänner.
Sedan var det bara att kolla så att vandrarskorna (obs! Jag menar sneakers) var ordentligt snörade för dagens tripp var på hela 15 kilometer.
Vi upptäckte snabbt att det var t-shirtväder.
De snälla och hjälpsamma människorna som arbetade på parkeringen i Undeloh hade tipsat oss om en runda som gick uppför Wilseder Berg, genom den bilfria byn Wilsede (”Här passar det bra att ta en kaffepaus”) och ut till Totengrund. Som betyder ”De dödas mark” mer eller mindre. Det lät ju bra tyckte vi.
Så vi började i Undeloh och promenerade en fyra-fem kilometer till Wilseder Berg där första utsiktsplatsen var.
Men när vi stod vid den omtalade utsiktsplatsen vid Totengrund fattade jag varför folk blir gengångare just där. Landskapet såg ut som en tavla.
Men vi hade oroat oss helt i onödan. För trots att vi aldrig såg skymten av ägaren kunde vi lägga upp våra trötta fötter, se på dålig tysk teve, laga mat i ett eget kök och nästa morgon gjorde vi kaffe och satte oss på vår uteplats i solen.
